Skoldatabasen

(Foto MG 2014)

Svenska fruntimmersskolan, eller Svenska fruntimmersskolan i Helsingfors, var en svenskspråkig flickskola i Helsingfors, aktiv från 1844 till 1974. Den var också känd som Svenska flicklyceet i Helsingfors (från 1885) och Helsingfors svenska fortbildningsläroverket (1919-22). Flickskolan avvecklades 1929, och 1974 omvandlades det till Högstadieskolan Svenska normallyceum, eller Ottelinska gymnasiet. Skolan som fungerade som auskuleringsskola kallades allmänt ”Bullan” efter sin adress på Bulevarden.

Svenska fruntimmersskolan grundades av myndigheterna som en statsägd skola 1843, men invigdes reellt av Johan Ludvig Runeberg 1844, samtidigt som sin motsvarighet Svenska fruntimmersskolan i Åbo. Skolorna var resultatet av en debatt om kvinnors utbildning i Finland, där Jakob Tengström redan 1793 i Åbo Tidningar hade kritiserat den ytliga bildningen vid de mamsellskolor som då var de enda skolor öppna för flickor, och som normalt erbjöd en tvåårig bildning i franska, handarbete och musik. I Helsingfors ersatte Svenska fruntimmersskolan Sara Wacklins pension, samt Odert Gripenbergs flickskola, som kallats den första egentliga flickskolan i Finland, båda från 1835.

Dess syfte var att undervisa ”döttrar till bildade föräldrar” i de kunskaper som då ansågs lämpliga för kvinnor. Skolan var först tvåklassig men från 1856 fyraklassig: från 1885 fanns där fem egentliga klasser och två förberedande. Samma år grundades också det treklassiga Fortbildningsläroverket. Från 1909 utexaminerades studenter. 1919 omvandlades det till ett nioklassigt flicklyceum. 1929 blev det ett dubbellyceum.

Då skolorna stängdes i mars 1944 flyttade fyra av skolans klasser till Vääksy där de arbetade från 14 mars till 20 maj. I skolhuset verkade då också lärare och elever från Svenska flickskolan som hade tagits i bruk som krigssjukhus.Också studentexamenordnades i Vääksy. Skolan fick disponera Vääksyn yhteiskoulun trevliga och tidsenliga skolhus då när det inte vart upptaget. Eleverna bodde i ett mejeri, ett resandehem och i ett bönehus med en lärarinna i varje grupp och åto på ett gemensamt matställe. Lärarna undervisade i skiften, emedan de samtidigt hade att utexaminera abiturienter i Helsingfors. Skolämnena lästes i perioder. I Helsingfors kunde eleverna delta i ”Dagboksskolan” i Hufvudstadsbladet. Skördehjälp, arbetsläger och talkoarbete inkräktade på skolarbetet. Elever som deltog i luftskydds- och sjukvårdsarbete fick tidvis rätt att utebli från skolarbetet. (Hägglund , 57-58)

På 1950-talet tog skolan in tre parallellklasser. Ändå måste skolan läsåret 1950-51 avvisa 40 sökande som helt enkelt inte rymdes in i skolhuset.

1974 avvecklades flickskolan då det slogs samman med Svenska Reallyceet och blev ett dubbellyceum eller dubbelsamlyceym för båda könen Helsingfors svenska samlyceum.

Mellan 1868 och 1886 fanns också ett privat seminarium för kvinnliga lärare vid skolan.

Elevantalet vid skola 1945-1975: 1945 387, 1950 600, 1955 655, 1960 706, 1965 606, 1970 429, 1975 279 elever. (Hägglund 1991, 69-70)

Skolans sista rektor Clara Granberg blev också den första svenskspråkiga kvinliga folkskolinspektorn i Finland som biträdande avdelningschef på Nylands länsstyrelses skolavdelning i Helsingfors.

Efter att Svenska flicklyccet hade sammanslagits med Svenska normallyceum och flyttat bort från Bulevarden användes skolhuset flera år av den pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet. År 2019 är det hem för Helsinki International School.

• https://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_fruntimmersskolan_i_Helsingfors
• http://www.narc.fi:8080/VakkaWWW/Selaus.action;jsessionid=2A70A0AB548306F4DCA43DB979ED67B9?kuvailuTaso=AM&avain=8192.KA
• Hägglund Paul: De svenska läroverken i Helsingfors 1944 – 1977. Skolhistoriskt Arkiv 21/1991, 56 – 100.
• Svenska Fruntimmersskolan. Svenska Flicklyceet i Helsingfors. Festskrift Utgiven Till Hundraårsjubileet November 1945. (Redaktionskommitté: Inga Lindholm, Alfhild Fogde, G. Filip Janson, Gunnar Marklund. Historisk Översikt Av Ernst Lundström.) [With Illustrations.]
• Siegberg, Arthur: Den högre kvinnobildningen i Finland, dess utveckling och mål., W. C. Fabritius & Sonner, Kr.a.