Adèle Weman förvånade sockenstämman med att personligen dyka upp på det möte där frågan om grundandet av en folkskola behandlades. Trots att kvinnorna hade rösträtt var detta första gången en kvinna deltog. Hon kände sig inte välkommen på mötet. Hon kritiserade i sin dagbok mötet för total avsaknad av ordning. I skolfrågan fanns det ett kompakt motstånd bland bönderna som motsatte sig herrskapets fåneri med böcker och latin och ansåg att den ambulatoriska skolan var fullt tillräcklig. Med röster från ståndspersonerna beslöts ändå grunda en folkskola i Sockenstugan. Den hade tidigare använts vid obduktioner som nu försågs med tapeter och kakelugn samt ett litet kök i förstugan. Det skulle bli lärarens bostad. Klassrummet inrättades i kommunens mötesrum till vilket man bar in de bänkar på vilka kropparna hade obducerats och till lärarbord ett minst 100 år gammalt matbord som Weman hade lånat från Grundby gård. Skåp för skolmaterial och klocka måste lärarinnan skaffa själv. Skolan var tänkt närmast för flickorna för att de blivande mödrarna behövde läskunnighet för att kunna undervisa sina barn. Pojkarna skulle inte behöva någon undervisning.
Då Adèle Weman hade visat så stort intresse för folkbildningen var det självklart att utse henne till lärare i den nygrundade folkskolan. Som tillsatt lärare fick hon nu 600 mark i årslön. Alma Dahl fortsatte gratis som Wemans hjälpmedhjälpare och svarade för undervisningen i modersmålet och skrivning. Av summan betalade staten 2/3 och kommunen 1/3.
Skolan öppnade 1873. Skolan började med 35 flickor i åldern 6-14 år. Tre elever var frielever. Läroplan saknades och undervisningen var beroende av lärarnas skicklighet. Föräldrarna hade divergerande önskemål om undervisningens mål. En mor önskade att dottern skulle lära sig sy. En annan förälder ansåg geografi för ett alltför syndigt läroämne, en tredje önskade att dottern skulle läsa två veckor just före läsförhöret. Skoldagen började vid niotiden. Klockan 11 hölls matpaus.
I augusti 1873 samlades den nya direktionen för första gången och uppmanade kommunen att skaffa pulpeter, kartor och skolböcker.
Under andra terminen fick skolan flickor åtminstone från Mattböle, Dalkarby, Tjuda och Kyrkoby. Pojkarna ville inte delta. Lärarinnan förvånade sig över att andra terminen kom bara 13 av de 35 flickor som hade besökt skolan. Efter att Weman hade besökt och informerat hemmen återvände flickorna. År 1875 startade hon en skolkurs för pojkarna i sin egen kammare, men de måste gå en timme längre i skolan för att enligt kyrkans mening efter skolan undvika onödigt umgänge mellan könen.
Skoldagen började kl. 9 och matpaus hölls kl. 11. Flera klasser undervisades tillsammans och man läste växelkurser.
Nils Oskar Jansson ger en detaljerad förteckning över skolans inredning och av hans beskrivning framgår att undervisning kanske också förmedlades på finska åt finskspråkiga barn.
- Ruusuvuori Juha: På lärdomens stig 1649-1999. Åbo 1999.