Kauttua svenska skola 1948-2002                                                                                              Skoldatabasen

Kauttua svenska folkskola. (Bild Laine 2015,120, foto Tarja Laine )

En helfinsk landsbygdsort medan pappersbruket i Kauttua utgjorde en helt annan miljö med många svenskspråkiga tjänstemannafamiljer. Arbetarna blev väl omhändertagna och en gång i veckan kunde de hämta sprit från laboratoriet. De manliga ogifta arbetarna bodde vanligen i den s.k. drängstugan, medan de kvinnliga hade ett eget hus. På 50- och 60-talet hölls språkgrupperna i Kauttua ännu strikt skilda från varandra med skild svensk lekskola och ”lilla skolan”. Kontakterna till den andra språkgruppen knöts först i tonåren och då i början kunde kulturkrockar inte undvikas, men så småningom blev man goda vänner även om det inte uppstod lika starka och bestående vänskapsband som de i yngre ålder. I Kauttua upplevdes de svensktalande unga inte som ett hot utan som en exotisk krydda. Sällan gick barnen från bruket över till Eurasidan och kunde tom. bli bestraffade för att de hade gått så långt hemifrån.

Också på 1960- och 70-talet var Kauttua ett härligt ställe att växa upp på eftersom det var en trygg miljö där alla liksom hörde till samma familj eftersom det var en så liten ort. Mödrarna var oftast hemma och barnen kunde springa hemma hos varandra när de ville. Familjerna höll nära kontakt. Hemmet och föräldrarnas arbetsplats låg nära varandra. En som var barn då framhöll senare att där hade hen både finskspråkiga och svenskspråkiga kamrater. Lärarinnan Saga Mattsson var sträng och höll hård disciplin. Hon gav mycket goda grunder för den fortsatta skolgången. På väg till skolan måste en del barn måste gå över tågbanan. Om där stod ett långt godståg måste man välja att gå hela långa vägen runt tåget eller krypa under det. Ibland måste man släpa cykeln med sig.

Även om bruksområdet var en sluten plats var det härligt att bo där. Orten hölls i gott skick. På den tiden sköttes parkerna väl. Där fanns trädgårdar och finna odlingar. Man kunde gå och simma i en sjö eller efter sin bastutur simma i älven fast strömmen där var så stark att det var svårt att simma mot den. De finsk- och svenskspråkiga kom väl överens. Ofta var den bästa vännen från den andra språkgruppen. På rasterna hade barnen alla möjliga lekar som de hittade på själva ute i skogsbacken bredvid skolan.

Före en privat folkskola inrättades anordnades privat undervisning på Kauttua bruks område. Fru Saga Mattsson verkade först som privatlärarinna hos kassör Sandelin och ingenjör Walfridsson åren 1936-1938. Sedan verkade hon som hemlärarinna hos doktor, bruksdirektör Frejvid Borg åren 1940-1944. Dessutom gav hon privatlektioner i finska, svenska, grammatik, matematik och spelning åren 1940-1948. Ett av direktör Borgs barn var dövt och det torde ha varit orsaken till att anställdes som privatlärarinna i familjen Borg. Saga var nämligen utbildad dövstumlärare. Hon hade följt utbildningen för döva småbarn i Manillaskolan i Stockholm år 1938 samt undervisningen vid Turun Kuuromykkäkoulu år 1943.

Privata folkskolan

Kauttua skola grundades 1948 som en privat folkskola i Eura för de mestadels svenskspråkiga barn som bodde på pappersbrukets område och i dess närhet, i Varkaudenluoma och Lohiluoma där en svenskspråkig folkskola tidigare hade saknats. Varkaudenmäki fick sitt namn av att byggnaderna mestadels hämtades från Ahlströms fabriksområde i Varkaus. Efter kriget komma många finlandssvenskar till Kauttua för att arbeta på Ahlströms fabriker därstädes. Tjänstemannakåren vid de stora industrierna rekryterades på den tiden nästan uteslutande bland finlandssvenskar. Bruksområdet var relativt litet och därför bildade familjerna där en sammansvetsad gemenskap och hade en hel del kontakt med varandra också under fritiden. Många av arbetarna var i början ofta ungkarlar eller ogifta flickor som mestadels bodde i Drängstugan eller Tipula.

Lärarinnan Saga Mattsson uppger i sina minnesanteckningar att orsaken till att det grundades en svenskspråkig folkskola i Kauttua var att hon och hennes man hade hunnit flytta från Kauttua till Varkaus där han hade fått en bra tjänst i A.Ahlströms fabriker. Själv hade hunnit bli utnämnd till föreståndare för den därvarande svenskspråkiga folkskolan. Skolstyrelsen skulle endera dagen fastställa hennes utnämning. Det hade inneburit en betydande förlust för bruksmiljön i Kauttua där Saga helt privat under många år hade skött den svenskspråkiga undervisningen av brukets barn. Disponent Etholén tog därför i brådskande ordning reda på om det fanns elever nog för en privat folkskola också på Kauttua bruksområde. Under sin sommarledighet i Kimito fick de ett brådskande meddelande från brukets ekonom Söderlund om att de skulle få samma lönevillkor och bostad om fem rum ifall de skulle återvända till Kauttua. Hennes man fick också löfte om en bättre tjänst I Kauttua. De annullerade därför sina tjänster i Varkaus och återvände till Kauttua.

I brådskande ordning gjordes fem stycken tvåelevers bord i ordning för tio elever i den s.k. drängstugan. Emellertid blev elevantalet 13 för Björkboms och Sagas barn flyttades också från den finska skolan till Sagas nya skola. Skolan hade en tid framåt att räkna med minst 13 elever. Därför började Saga driva på att skolan skulle ansöka om statsunderstöd. Det kom nya lagbestämmelser just det första året om att man inte fick hålla skola om man inte följde fastställda timantal och att blanketter och årsberättelser skulle fyllas i laga ordning som för alla folkskolor. Det var därigenom som Saga kom i kontakt med folkskolinspektorn som föreslog att skolan skulle söka om statsunderstöd. Då det inte fanns ordentliga läroböcker för folkskolan varken i räkning eller i andra ämnen upplevde Saga undervisningen närmast som en plåga för läraren. Det vare självklart att då fyra av eleverna redan hade gått i finskspråkig folkskola borde de också i Sagas skola få undervisning i finska så att deras språkfärdighet skulle bibehållas. På den tiden ingick ingen undervisning i andra språk än skolans undervisningsspråk i folkskolans timfördelning. Med folkskolinspektören kom hon överens om att få införa finska som avskrivning. Därför godkände folkskolinspektören en ny läsordning för folkskolan mitt i terminen den 10 februari.1951. Den medgav att Saga kunde ”venyttää” (förlänga) läsordningen. På den tiden gick första klassen inte i skola på tisdag och torsdag.  i skolor med sammansatta klasser. Genom folkskolinspektörens beslut kunde antalet timmar utökas med fyra per vecka. Följande år kom det in nya elever i fjärde klassen som inte kunde ett ord finska. För inträde i läroverket i Eura eller Björneborg måste eleverna i fjärde klassen tentera modersmålet, räkning. kristendom, geografi och finska. Med folkskolinspektören kom hon överens om att minska på några ämnen för att få in två timmar muntlig finska per vecka, men kunde inte då följa galoppen varken i Björneborg eller Grankulla som då tog emot en del av eleverna. Skolan fick därför ta emot utlåtande från läroverken att det inte räcker till att eleverna kan bara bokens ord. Därför måste antalet timmar i finska med folkskolinspektörens tillstånd utökas till fyra muntliga timmar.vilket motsvarade timantalet i på årskurs 1 i Björneborg. Genom detta var  folkskolan i Kauttua den första i hela landet som införde undervisning i landets andra officiella språk, även om det ännu dröjde länge innan så skedde mera allmänt.

Kauttua folkskolas elever 1963 med lärarinnan Saga Mattsson. (Foto Henrik Sunde)

Skolan var först belägen i före detta drängstugan, men flyttades till Varkaudenmäki till en byggnad som hade uppförts under 1930-talet. Skolan hade i början en lärare för de sammansatta klasserna 1-4, vilket inte var någon ovanlig kombination på landet under den tiden, men naturligtvis skiljde sig mycket från situationen i de större städerna där många av föräldrarna hade vuxit upp med enkla pojk- eller flickklasser. Eleverna var i åldern 7-11 år.

Då grundskolan kom

Då Eura kommun 1976 övergick till grundskola övertog det skolbolag som upprätthöll den grundskolan ersättande Björneborgs svenska samskola skolan i Kauttua. Enligt avtal med Eura kommun skulle skolbolaget i Kauttua driva en fyrklassig lågstadieskola med en lärare. Skolbolaget hyrde av A.Ahlström Oy den skollokal som tidigare använts för den Privata svenska folkskolan i Kauttua.

Elevantalet varierade mycket åren 1948-2002. Skolan hade inlett verksamheten med 13 elever och slutade med 7 elever. I mitten av 1950-talet hade skolan som mest 27 elever. När elevantalet vid slutet av 1980-talet sjönk under 10 startade man 1989 en förskola som också tog emot finskspråkigas elever som på detta sätt hade lättare att börja i den svenskspråkiga skolan. Efter den här åtgärden steg elevantalet åter till över 20 och var som störst 1995-1996 med 24 elever. Förskolan fick egen lärare under läsåret hösten 1991.

Elevantalet började trots allt minska avsevärt och under de sista åren kom alla elever från finsktalande hem. På ett föräldramöte den 3 april 2002 beslöt man att skolan skulle upphöra med sin verksamhet vid vårterminens slut 2002 efter sitt 54 verksamhetsår. Eleverna fortsatte efter fjärde klassen i de finskspråkiga skolorna i Eura kommun.

Skolans lärare

Kauttua-skolans första lärare var ovannämnda fru Saga Mattsson. Hennes före detta elever minns att hon var noggrann med att hennes elever skulle klara sig i den stora skolan som hon brukade säga dvs. i Björneborgs svenska samskola där de flesta eleverna fortsatte efter Kauttua-skolan. Saga var en sträng och krävande lärarinna, men vid behov stödde hon nog eleverna. När Saga blev arg kunde det hända att hon slog av pekstickan och blev gredelin i ansiktet. I Kauttua-skolan kände alla varandra och nästan alla gick dessutom i församlingens söndagsskola. Kauttua-eleverna klarade sig oftast bra i samskolan. För henne var det en hederssak att elevernas klarade sig bra i storskolan. Innan eleverna tilläts fortsätta i storskolan Björneborgs svenska samskola måste de genomgå ett inträdesförhör i Björneborg liksom alla andra folkskolelever som sökte till läroverk. Därtill krävde Saga att eleverna skulle visa att de kunde simma. Hon var också mycket intresserad av hur hennes elever klarade sig som vuxna eftersom hon gjorde noggranna anteckningar i Kauttua skolans dagbok om t.ex. f.d. elevers senare studier, äktenskap och familjetillökningar Hon hade även limmat urklipp om sina förra elever i dagböckerna.

Andra lärare som kom att verka i skolan var i träslöjd, handarbete, gymnastik och i förskolan:

Martin Nikander, Stig Törnqvist, Ilkka Nylund, Mauno Järvisalo, Nils Östman, Rauno Tuominen, Aimo Mattila, fru Söderlund, Marianne Bergström, Anne Riska, Marja-Leena Fager, Katrin Wikström, Mirjam Yli-Pietilä, Camilla Liljeroos, Jari-Matti Pietiläinen,.

Lärare i Kauttua privata svenska folkskola var: Saga Mattson 1948-1971, Ulrika Westerlund 1971-1972, Stina Colerus 1972.1975, Siv Törnroos 1975-1977, Hannele Lindqvist 1977-79, 1983-84, 1985-89, 1992-99, 2001-02, Lilli Salmelin 1979-83, Anita Hakala 1984-85, Mikael Rosbäck 1989-90, Jaana Joukanen 1990-92, Anne-Marie Jalomäki 1999-2000, Petra Nygård 2000-01.

(Laine 2015)

Den 14 november 1998 firade Lilla skolan en mycket lyckad och välbesökt 50-årsfest på Klubben i Kauttua. Lärare Hannele Lindqvist hälsade välkommen på skolan varefter festpubliken förflyttade sig till Klubben där rektor Clas-Eric Palm höll hälsningstal, eleverna framförde program, uppvaktningar, och festtal av Ralf Mattsson (son till skolans grundare och första lärare)  och Saga Mattsson. Renata Svedlin gjorde historiska tillbakablickar (Årsberättelse 1998-99, 11).

• Laine Tarja (red. Riina Haanpää): Minnen från Annankatu 10. Björneborgs svenska elevhem 1928-2006.. Turun yliopisto. Kulttuuritoiminnan ja maisematutkimuksen koululutusohjelma. Kulttuurituotannon ja maisematutkimuksen julkaisut 49. Pori 2015 (s.113-126)