Skolan verkade 1856-1861 i samband med Vestankärr gård.
Ägaren till Västankärr gård, löjtnant Gustaf Silfversvan experimenterade med nya former av vallodling och intresserade sig även i övrigt för jordbruks- och kreaturskötselns nya metoder. Alla gåerdens åkrar täckdikades. Den tvååriga lantbruksskolan arbetrade under överinseende av finka Hushållningssällskapet med ett årligt statsbidrag om 750 rubel och hade upp till 20 elever årligen. I undervisningen som troligen följde från de signaler som utgick från det statliga lantbruksinstitutet i Mustila ingick åkerbruks- boskaps- och ängsskötsel ävensom något veterinärlära. Dessutom undervisades eleverna i skrivning och räkning. Lärare var E.Enbom och senare en herr Stenroth, men även löjtnant Silversvan torde ha haft viss undervisning. Teoriundervisning försiggick under vintern; sommartiud utförde eleverna praktiska arbeten på gården. Bla. fick de delta när gårdens ladugård i tegel byggdes 1859. Gården hade även ett stort mejeri där arbetskraften till en del bestod av skolans elever. Detta experiment som inte fungerade längre än fem år får nog betecknas som ovanlgt ambitiöst och framsynt för sin tid. Man kan man notera att en genomtänkt statlig utbuildningspolitik på området knappast genomfördes förrän på 1860-talet, För Silversvan blev kostnaderna för höga och 1860 meddelade han Hushållningssällskapet att han ville upphöra att driva skolan.Dessutom hade det väckt misstankar om att löjtnanten utnyttjade eleverna som billig arbetkraft i sitt eget jordbruk. Eleverna själva sände en klagoskrift till Finska Hushållningssällskapet om att de tvingades utföra alltför långa arbetsdagar och fick dålig mat. (Ginström, Grün 1997, 18-19)
- Ginström Martin, Grün Torolf: Tre skolor, två stasier, ett mål. Åbo 1997