Skolan verkade åren 1856-1861.
Ägaren till Västankärr gård, löjtnant Gustaf Silfversvan experimenterade med nya former av vallodling och intresserade sig även i övrigt för jordbruks- och kreaturskötselns nya metoder. Alla gårdens åkrar var täckdikade. Här grundade han under överinseende av Finska Hushållningssällskapet en tvåårig lantbruksskola som gav undervisning i en fogdeklass och en herreklass. Skolan erhöll ett årligt statsbidrag om 750 rubel. När skolan var som störst hade den upp till 20 elever årligen som fick både teoretisk och praktisk undervisning i jordbruk och boskapsskötsel. Undervisningen följde troligen de signaler som utgick från det statliga lantbruksinstitutet i Mustila. Där ingick åkerbruks- boskaps- och ängsskötsel ävensom något veterinärlära. Dessutom undervisades eleverna i skrivning och räkning.
Från första november till första april inleddes den teoretiska undervisningen om morgonen klockan fem och pågick tills det ljusnade samt fortfor på kvällen från mörkrets inbrott till åttatiden. Som medlärare hade Silfversvan herr Stenros. Senare övertog E. Enbom Silversvans läraruppdrag. Under sommarhalvåret det enbart praktiskt arbete på alla områden inom gårdsbruket. och senare en herr, men även löjtnant Silversvan torde ha haft viss undervisning. Teoriundervisning försiggick under vintern; sommartid utförde eleverna praktiska arbeten på gården. Bla. fick de delta när gårdens ladugård byggdes i tegel 1859. Gården hade även ett stort mejeri där arbetskraften till en del bestod av skolans elever. Detta experiment får nog betecknas som ovanligt ambitiöst och framsynt för sin tid. Så kan man notera att en genomtänkt statlig utbildningspolitik på området knappast genomfördes förrän på 1860-talet, Skolan fungerade inte längre än fem år. Dessutom hade det väckt misstankar om att löjtnanten utnyttjade eleverna som billig arbetskraft i sitt eget jordbruk. Eleverna själva sände en klagoskrift till Finska Hushållningssällskapet om att de tvingades utföra alltför långa arbetsdagar och fick dålig mat. Detta jämte de stora kostnaderna skolan föranledde bidrog till att löjtnant Silversvan 1860 meddelade Finska Hushållningssällskapet att han ville upphöra att driva skolan. Den flyttade därför till Birilä gård i Reso. (Ginström, Grün 1997, 18-19, Lindroos 1997, 63)
- Ginström Martin, Grün Torolf: Tre skolor, två stadier, ett mål. Åbo 1997
- Lindroos Ernst: Mjölkhushållning i Åboland. Från ängar och kor till smör och ost. Vasa 1993.