Vasa stad grundades 1611. Nybörjarundervisning erhöll stadens barn i en skola grundad först 1643. Pedagogien verkade till år 1641 då en trivialskola flyttades hit. Huset var i två våningar, men den övre våningen utnyttjades inte. Undervisningen skedde i en stor gemensam sal. mellanväggar saknades mellan de olika klasserna.  Nybörjarundervisningen gavs i trivialskolans apoligistklass, som hade i medeltal 31 elever, men varierade mellan 12 och över 50 elever. Omkring hälften av eleverna var stadsbor, resten kom från landsbygden runtomkring. Vid Vasa brand 3.8.1852 förstördes också trivialskolan. Turistguiderna kan idag uppvisa stenfotenen som har bestått i Gamla Vasa.

Trivialskolan återuppbyggdes i samband med att staden flyttades till sin nuvarande plats. Skolan verkade sedan till år 1842 då den ersattes av en elementarskola. Apologistklassen verkade därvid i den lägre elementarskolan. Till skolan antogs gossar som åtminstone behjälpligt kunde läsa.

Sina första steg på lärdomens väg tog många pojkar och flickor från 1852 i en Bell-Lancasterskola där läraren undervisade de främsta eleverna som sedan fick i uppdrag att undervisa de övriga eleverna. I denna skola för fattighjon kunde gå upp till 200 elever sammanlagt, men så var den också kombinerad med en handarbetsskola för flickornas del. Skolan upphörde 1867 emedan läraren då begärde avsked.

År 1869 inledde den första folkskolan i Vasa (då Nikolajstad) sin verksamet såsom landets tredje folkskola efter Villmanstrand och Helsingfors. Gossar och flickor undervisades länge i skilda klasser och skolan bestod av både lägre och högre folkskola.Till en början var alla skolorna svenskspråkiga. För skolorna stiftades en instruktion och en inspektor utsågs.Till första rektor valdes A.G.I. Hallstén. Folkskolan inrymdes först i ett av staden ägt hus, men inredningen var länge bristfällig. Klädhängare för ytterkläderna saknades och som bord tjänade bänkar vid vilka tre elever satt på stor bredvid varandra. För gossarna saknades slöjdutrymme vilket var fatalt på en ort där hantverkarskicklighet var av stor betydelse. Hösten 1870 hade skolan 350 elever.

Först 1892 fick folkskolan ett eget stenhus i två våningar vid Rådhusgatan 31. Också här placerades en stor sal, men denna kunde delas i två klassrum med en flyttbar mellanvägg. Detta möjliggjorde ett stort gemensamtutrymme för julfester mm. Salen låg i övre våningen. I undre våningen inrymdes bl.a. slöjdsal. Elevantalet kunde minskas genom att en ny skola grundades på Brändö på andra sidan Metviken. Rådhusgatans folkskola verkade här ända till övergången till grundskolan 1975. Skolhusets fasad prisbelönades på världsutställningen i Paris 1889. I skolhuset torde också en finsk folkskola ha verkat i något skede.

Idag utgör skolhuet det s.k. Opistotalo där också Vasa svenska medborgarinstitut verkade några år.

[:]