(Bild Lindholm 2015,123)
Skolan verkade åren 1824-1897 som Finska trädgårdssällskapets utbildning samt åter 1933-71 och från 1959 under namnet Svenska Trädgårdsmästarskolan.
Trädgårdsmästarutbildningen har anor från 1800-talet i Åbo då Finska trädgårdsodlingens vänner upprätthållit en trädgårdsmästarutbildning i Kuppis så att föreståndarskapet var förenat med stadsträdgårdsmästarsysslan. Trots att den egentliga skolan upphörde förekom det trädgårdsmästarutbildning vid stadens plantskola långt in på 1900-talet trots att statsbidraget hade indragits och överflyttats på Villa Billnäs trädgårdsskola. I Kuppis erhöll eleverna ett tvåspråkigt betyg ännu år 1904. På Svenska Lantbrukssällskapenss förbund initiativ återflyttades sedan trädgårdsmästarutbildningen till Kuppis i Åbo trots hårt motstånd från Lantbruksstyrelsen. (Åberg 1977, 3-4)
Trädgårdsskolan uppges ha inlett sin verksamhet år 1841 med sju elever i Kuppis. För upprätthållande av skolan bildades ett aktiebolag kallat Svenska Trädgårdsskola AB. Föreståndare för denna skola var Adolf Floor. Emellertid dog intresset rätt snabbt, men 1865 kunde undervisningen återupptas under ledning av Johan Ferdinand Lück. Undervisningen som var rent praktisk skedde under anspråkslösa former ända till år 1878 då den energiska Oskar Rudolf Gauffin utsågs till föreståndare. Han ville framför allt inleda undervisning för kvinnor. De kundfe under vinterhalvåret sysselsättas med hushållsgöromål.
Då förordningen från 1930 ersattes med förordning 323/1953 om trädgårdsmästarskolor inleddes en längre period av konsolidering inom trädgårdsmästarutbildningen. Den gavs fastare former och ett mera företagsmässigt innehåll utgående från ett kommittéförslag. På riksdagens initiativ tillsattes år 1947 en kommitté som under fyra år lämnade åtta olika delbetänkanden till statsrådet. I detta framhölls att beaktande av kostnaderna för utbildningen och kvalitetskraven på undervisningen skulle det vara motiverat att skolornas antal vore litet men utbildningen på en hög nivå.
Skolan i Kuppis förvaltades av aktiebolaget med en ansvarig styrelse. För skötseln av skolan tillsattes en direktion enligt förordningen från 1930. Till direktionens uppgift hörde också att sköta plantskolan. Inledningsvis inlöste direktionen de gamla byggnaderna av trädgårdsmästare Martin Rajalin samt tog itu med omfattande byggnadsrenoveringar och byggande av nya växthus. Finansieringen sköttes med bolagets startkapital, med statslån och med statsunderstöd samt ingick ett förmånligt arrendeavtal med Åbo stad. Arrendet var dock ett kontinuerligt problem då staten krävde att marken skulle ägas av skolan för stöd till nybyggnation.
2Den återuppståndna skolans första föreståndare var Axel Lennart Blände från Sverige som hade en tung arbetsbörda emedan ekonomin var svag, elevantalet litet arbetsuppgifterna digra och verkade som ensam lärare i skolan. Vid krigsutbrottet 1939 anslöt han sig till frivilligkåren och lämnade skolan.
Åberg efterträddes av hort.kand. fil.mag. Gunnar Åberg som kraftfullt lotsade skolan ända till 1971 trots att skolans resurser alltjämt var ytterst knapphändigs. Under åren efter kriget hölls även kortare finskspråkiga kurser. Skolans ekonomi vilade på den egna produktionen och försäljningen. Att denna var i hög grad beroende på elevernas arbetsinsats utgjorde ett moraliskt problem.
Skolan följde en av Lantbruksstyrelsen fastställd läroplan, men den teoretiska undervisningen genomfördes i Högre svenska lantbruksläroverkets utrymmen emedan skolan saknade egna utrymmen för sådan verksamhet. Lektionerna hölls kl. 8-12 varefter eleverna bytte om för det praktiska arbetet som pågick till kl.17. En pedagogisk krydda i verksamheten var det samarbetsavtal som undervisningsministeriet ingick med Norges lantbruksdepartement år 1954. Avtalet gav de finska studerandena rätt att avlägga trädgårdskandidatsexamen vid lantbrukshögskolan i Ås i Norge. En annan förordning gav universitetets kansler rätt att besluta vilka studier från nordiska universitet som kunde godkännas vid Helsingfors universitet. Kontentan blev att Trädgårdsskolan i Åbo blev inkörsport till akademiska studier i Norge.
Under åren 1933-34 gavs i Kuppis klassundervisning c:a 380 h på 2 år. 20 år senare var timantal 880 h på 2 år. Förundransvärt nog var föreståndaren den enda ordinarie läraren på skolan ända till år 1961, då en vakans till kunde besättas. En stor del av undervisningen handhades av timlärare och lärare från lantbruksläroverket i Åbo.
Inledningen på Gunnar Åbergs egid blev omtumlande då kriget utbröt, de manliga eleverna inkallades i militärtjänst och skolfastigheterna drabbades hårt av bombardemangen. Under och efter kriget genomfördes i skolans fastigheter tre längre utbildningar av finskspråkiga krigsinvalider och återvändande soldater till trädgårdsmästare enligt ett undantagsförfarande. Dessutom ordnades kortare finskspråkiga kurrser. Efter krigsslutet kunde skolans förutsättningar småningom förbättras, men fastigheter och utrustning svarade aldrig mot tidens krav. På 1960-talet uppgick personalen till 12 personer och elevantalet till 40-50.En stor tilldragelse var det när skolan köpte sin första häst 1944. Först 1958 köptes den första lastbilen. Senare tillkom en Zetor-traktor, jordfräsar och andra maskiner. Det kändes skönt att slippa bära jord med bärbår och att kunna ploga och harva maskinellt. Ett eget kosthåll inrättades 1941 och 1943 inreddes två nya klassrum som 1966 förstorades ytterligare. År 1941 inskrevs fem nya elever, men efter kriget ökade elevantalet i snabb takt. År 1968 var elevantalet sammanlagt 47. (Åberg 1977, 14) Nya ämnen inrättades på bekostning av gamla. Så kan här nämnas företagsekonomi, arbetslära, ärftlighetslära, lantbruksekonomi och maskinlära. Undervisning i slöjd upphörde 1940, sång och gymnastik förekom inte, ej heller morgonbön och psalmsång. Första årskursen hade 35 timmar undervisning och 14 timmar praktiskt arbete per vecka och andra årskursen 32 timmar undervisning och 16 timmar praktiskt arbete per vecka. Teorilektionerna hölls från 3.1 till slutet av april, men vidtog på höstarna i medlet av oktober. Under sommarmånaderna hölls inte lektioner, men det förekom fältmätningsövningar, prov i växtkännedom och botanik. 10 dagars semester var det vanliga, men många hade ”inarbetade” övertidstimmar som togs ut som sommarförlängning. Den 20 januari var avslutningsdag med betygsutdelning.
Ett mycket viktigt led i utbildningen var de exkursioner och studieresor som arrangerades för eleverna i hemlandet och andra nordiska länder, men färden gick också ofta till Mellaneuropa, Schweitz och England. tom. norra Italien besöktes. Resorna förbereddes i detalj långt i förväg. En noggrann tidtabell och exkursionsplane följdes punktligt. Eleverna bekostade själva hotell och resor, medan skolan stod för kosten. Skolans föreståndare och någon lärare deltog i alla resorna. Utöver studieresorna och exkursionerna ordnades talrika kortkurser både för skolans egna elever och utomstående. Dessa kunde ordnas på annan ort som t.ex. i Närpes.
År 1949 beslöt styrelsen acceptera ett erbjudande om att inlösa en jordareal från Qvidja och Lemlax gårdar i Pargas. Då älgarna åt upp äppelplantorna och jorden låg för långt borta från skolan för att kunna skötas manuellt avyttrades fastigheten 1966 åt närmaste granne.
Redan på 60-talet diskuterades en indragning av skolan i Kuppis och det definitiva beslutet togs 1968 efter ett längre roende och hopande i Åbo stad som ägde marken på vilken skolan stod på. Trädgårdsmästarutbildningen kom därefter att förläggas till Överby i Esbo. (Lindholm 2015, 124-126) Aktiebolaget upplöstes år 1972 och skolans arkiv placerades i Landsarkivet i Åbo.
Föreståndare: Adolf Floor 1840-talet, Johan Ferdinand Lück 1860-talet, Oskar Rudolf Gauffin från 1878, Axel Lennart Blände 1933, Oscar Rosén 1933-35, Martin Primus Berglund 1935-38, Erich Niclaus 1939-40, Gunnar Åberg 1940-71. (Åberg 1977, 6-7)
- Lindholm Tor: Trädgårdsutbildningen – en historisk betraktelse. Skolhistoriskt Arkiv 35/2015, 114-133.
- Åberg Gunnar: Svenska Trädgårdsskolan och Svenska Trädgårdsmästarskolan. Historik och elevmatrikel. Åbo, 1977.