Rödsdö skola färdigbygd. (Snickars 1993, pärmbild)
Rödsö skola verkade 1903-2020.
Skolan bygdes sommaren 1903. Då inrymdes endast en lärarlokal och ett klassrun med tambur, som samtidigt var slöjdsal. Den 29 september 1903 inskrevs i Rödsö folkskola de första 39 eleverna. Tidigare hade barnen från Rödsö och Palo besökt Villa folkskola, från 1884 Vittsar folkskola. Efter påtryckning från föräldrar delades folkskoldistrikten i Karleby kommun år 1902 så att Palo och Rödsö fick en egen skola.
Första tillbyggnaden skedde 1927 då skolan fick ett klassrum till, som också kunde användas till slöjd- och gymnastiksal. Då inreddes ett skolkök oh lärarinnan fick flytta upp i andra våningen. En andra tillbyggnad skedde 1953 varvid skolan fick två nya klassrum, centralväme, innetoaletter för eleverna och matkällare. De gamla klassrummen omdisponerades. Högre skolans klassrum blev skolkök med en midre del avbalkad till matsal och tambur. Hyvelbänkarna fästes i väggen och kunde lyftas upp och hakas fast så att rummet kunde fungera som gymnastiksal. Den tidigare matsalen blev bibliotek.
När skolan år 1985 blev en trelärarskola förvandlades biblioteket till klassrum och slöjdsalen till lärarrum. Slöjdsalen flyttades då ner i källaren i de tidigare ved- och kolförråden. Senare har mindre renoveringar genomförtsd bl.a. så att gossarna och flickorna har fått separata duschrum. En del av byggandet har skett med talkokrafter.
Lärarinnan Elin Sund med sina elever utanför småskolan läsåret 1910-11. (Snickars, 1993,11)
Sommaren 1900 ordnades på initiativ av folkbildningsentusiasten fröken Elna Hackzell en sommarskola på Söderbacka i Rödsö för barn i åldern 7-10 år. Skolan leddes av henne. Denna sommarskola blev en föregångare till en fast ordinarie småskola i bygden. Bidrag erhölls av SFV som då upplevde som sin huvuduppgift att stödja grundandet av småskolor med bidrag till läraravlöningen och byggnadsbidrag.
Småskolan i Rödsö byggdes 1905-06 strax söderom skolan. Där fick 7-8 åringarna (en del var äldre) sin första undervisning innan de började i högre folkskolan, men undervisning hade givits mycket tidigare, men då var kostnaderna så höga att endast mycket välsituerade hade råd med den. I slutet av 1800-talet höll systrarna Johana, Vendla och Tilde Sundbäck skola i Karleby och någon av dem ambulerade också i Rödsö. Den första småskolelärarinnan var Alina Hägglund från Helsingfors. Vid serkelskiftet fick småskolan fast bostad för ett par år i Otto Kankkonens bondgård i Nedre Palo. Då Kankkonen en tid bodde i Ylivieska fick småskolan utnyttja den tomma bondgåden 1900-1902. Då var Selma Pettersson småskolelärarinna, men hon uppgavs årligen ha varit tvungen att byta lokal. 1905-06 inrymdes småskolan i folkskolan. Åren 1906-27 verkade småskolan i eget hus, men efter folkskolans tillbyggnad kunde den slutgiltigt flytta in i folkskolan. I början ansågs småskolans undrvisning vara otillräcklig för folkskolan inleddde varje höst med en 4-6 veckors förberedande undervisning för högra skolans klass I så att den fick 200 skoldagar per år medan de övriga klasserna hade omkring 170 skoldagar/år.
Skolgången var avgiftsbelad i början. För småskolebarnens undervisning betalade föräldrarn 50 penni per termin läsåret 1905-06. För skolbarnen erlades 2 mk åren 1903-19, men mindre bemedlade befriades från avgiften eller erlade hälften, 1mk. De influtna medlen delades lika mellan läraren och skolan, som hade en egen fond eller kassa. (Snickars, 1993,15)
Vid 25-, 50- och 75-årsjubileerna ordnades högtids och minnesfester med rikligt program i skolan. Om man räknar med småskoleundervisningen också före 1827 när de lägsta klasserna flyttade in i Rödsö folkskola så har skolan hela tiden varit en tvålärarskola fram till 1985, då skolan fick sin tredje lärartjäst. Klasserna har varit sammansatta. Åk 1-2 har varit en undervisningsgrupp med undantag för åren 1949-57 när också årskurs 3 ingick i undervisningsgruppen. Årskurs 3-6 utgjorde en sammansatt klass fram till år 1973 med undantag för åren då klass tre arbetade med klass 1-2. Från år 1985 har skolan haft kombinationerna 1-2, 3-4, 5-6, vilket upplevdes vara idealiskt med dåvarande elevantal.
Redan år 1900 bilades nykterhetsföreningen Hoppet I och som en underavdelning till denna en barnavdelning. Den fick omkring 70 medlemmar. Föreningen var starkt involverad i skolarbetet genom engagerade lärare. Hoppets här ordnade fester, utflykter och skrivningar för eleverna. Alla elever skulle medverka.
Direktionen beslöt 1916 att inleda elevbespisning, men den var besvärlig att ordna i synnerhet under tider då vissa utrymmen utnyttjades av militären. Skolans bastu måste tidvis användas för matlagningen. Anslagen för elevbespisningen var knappa i synnerhet i början varför eleverna tog potatis och mjölk med till skolköket. Under de perioder som skolköket inte kunde vara igång behövde eleverna ha med sig matsäck till skolan. Eleverna fick äta i klassrummet fram till 1953 då skolan fick en tillbyggnad som inluderade matsal.
I början var det naturligt att det var eleverna som städade skolan, men 1931 beslöt direktionen anställa en städerska.
Föryskningssträvandena under generalguvernör Bobrikov nådde också folkskolorna, men skolan saknade bla. en flagga ända till 1920-talet då en Finlandsflagga införskaffades. Under inbördeskriget tog den ryska militären småskolan i besittning den 10 april. Till följd av oroligheterna avbröts både småskolans och högre skolans arbete under vårterminen 1917. Under vinter- ocjh fortsättningskriget förkortades läsåret, men skolorna var inte helt och hållet stängda. Inte heller under mellanfreden 1940-41 kunde skolorna återuppta sitt arbete, emedan de var upplåtna åt staten. Av skolans berättelse framgår att läsåret 1943 blev bara 166 dagar långt emedan skolan hade varit stängd pga. bränslebrist efter beslut av skolstyrelsen. Också under 1944 inställdes undervisningen delvis pga. att föreståndaren var inkallad i militärtjänst. Livet återgick småningom till det normala, men 8 f.d. elever vid skolan hade offrat sitt liv i krigen. (Snickars, 1993, 29)
På 1940- och 50-talen var det vanligt att man hade stora sparbössor (med skillt fack för varje elev) utplacerade på synlig plats i klassrummet. Med jämna mellanrum tömdes facken och pengarna sattes in på var och en elevs konto. Så uppmuntrades eleverna att iaktta sparsamhet i de knappa tiderna efter kriget. Det offentliga sparandet upphörde i slutet av 1950-talet, men lektioner i ekonomisk fostran fortsatte givetvis.
5-dagars vecka infördes år 1954. Finska ingick i lektionsschemat för årskurs 5-6 från år 1953, medan engelska infördes för eleverna i åk 5-6 först efter övergången till grundskolan.
Åren 1961-68 verkade vid skolan en violinklubb. Elevorkestern uppträdde ofta på skolans fester. Senare ordnades också teater-, gymnastik, 4H-klubb och konst- och gitarrklubbar som har engagerat både lärare och elever. Också lägerskolor eller naturskolor kunde ordnas. Oavlönat arbete med lärare som ledare har alla tder förekommit. Särskillt sångkören har varit omtyckt.
Fortsättningsundervisning eller aftonskola som den också kallades ordnades redan 1905-06 fram tills den blev obligatorisk 1921 då allmän läroplikt infördes. Ämnena var bl.a. historia, samhällslära, kyrkohistoria, geografi, matematik, modersmål, lanthushållning, sång och hälsolära. Undervisningen var i första hand avsedd för de elever som hade dimitterats från högre skolan och inte fortsatt till läroverk.
Rödsö och Vittsar skolor införlivades i Chydenius skola fr.o.m. 2020.
Lärare: Joel Rundt 1903-07, Elin Sund-Fredlund 1906-53, Johannes Näse 1909-12, William Häggblom 1913-20, Ossian Edgren (Axelsson) 1920-63, Gunborg Salmela 1953-88, Holger Snickars 1963-88, Maria Hartman 1986-2020, Tom Tiainen 1988-2020 och Sara Uunila 1989-2020. (Snickars, 1993, 40)
- Snickars Holger: Rödsö skola 1903-93. Gamlakarleby, 1993.