Nötö folkskola med elever och lärare på 1910-talet. (https://notohbf.auf.fi/Site/Data/128/Images/Noetoen%20koulu%201910-luvulla.jpg)
Skolan verkade 1897-1967
År 1883 beslöts att Nötö skulle bilda ett eget folkskoldistrikt eftersom vägen till Käldinge för utskärsbornas barn var både lång och besvärlig. Trots detta dröjde det till år 1897 innan skolan på Nötö inrättades. Den verkade först i Uppstu och sedan i niobarnsfar, August Isakssons gård Grannas. Det berättas att öborna fick virke till sin skola efter en våldsam storm som fällde skog på Fårö. Skolhuset uppfördes med talkoarbete och kunde invigas år 1905.
De första åren verkade Alina Korsström som lärarinna. Hon stannade i två år. Därefter var hon hemlärarinna i ett par år innan hon gifte sig och flyttade till Houtskär. Det första året hade skolan 17 elever.
Skolan fick också en mer allmän betydelse som folkbildare. Eftersom det inte var vanligt att folk prenumererade på tidningar i början av 1900-talet inrättades i skolan en slöjdsal som också fick fungera som ”läsesal” där man kunde sitta och läsa tidningar. Sommartid flyttades pulpeten med tidningar ut i farstun och ytterdörren hölls öppen för eventuella tidningsläsare.
Den lägre folkskolan inrättades på Lökholm i Vestergård. Skolan inledde sin verksamhet i början på 1900-talet. Till en början fick skolan understöd från olika föreningar, men sedan gav också kommunen sitt bidrag. Skolan hade 10-15 elever. I början av 1930-talet flyttade skolan med lärarinnan Elvira Pettersson till Nötö. Efter detta verkade folkskolan som en tvålärarskola till mitten av 1940-talet då den ena lärartjänsten drogs in och skolan blev tvungen att fortsätta i reducerad form. År 1917 började barnen få mat i skolan. Den bestod mest av havregrynsgröt.
Bollspel på skolgården vid Nötö folkskola 1934. (Andrén m.fl. 1987,53)
Även om barnen i den yttre skärgården hade mycket kortare väg till Nötöskolan var det ändå tidvis fråga om en både lång och också farlig skolväg. Under menförestider var det helt omöjligt att ta sig fram till skolan. Barnen inhystes då i olika gårdar. Från år 1958 kunde barnen flytta in i ett internat på Kallvik gård. Samma år kom nya direktiv om skolgången i reducerade skolor enligt vilka barnen i den lägre skolan skulle få undervisning endast en dag i veckan. Föräldrarna som bodde avsides protesterade mot detta och höll sina barn hemma som skolstrejk. Till slut löstes frågan så att skolan fick en ytterligare lärartjänst. Det visade sig snart att elevunderlaget var för litet för detta. År 1960 hade skolan åter bara en lärare. Den lägre skolan arbetade nu fem eller sex dagar i följd och den högre fem eller sex veckor i följd. År 1963 understeg elevunderlaget tretton och direktionen anhöll om att få fortsätta med specialtillstånd. Läsåret 1966-67 då skolan fyllde 70 år blev så skolans sista, men då skolan ligger inom Skärgårdshavets nationalpark där statsmakten gärna ser att det finns fast bosättning diskuterades möjligheterna att öppna skolan på nytt, men på 2020-talet fungerar skolbyggnaden som Café Skolan. (Aminoff-Winberg 2001, 246-247; Andrén 1987, 53-56)
Lärare i Nötö folkskola: Alina Korsström 1897-99, Selma Fröberg 1899-1908, Agnes Willing 1908-18, Ellen Pettersson 1918-19, Hjalmar Strandberg 1919-21, Nils Manners 1921-22, Julia Lindblom 1922-23, Annie Holmgård 1923-44, Elvi Åkerlind 1944-45, Runar Staffans 1945-46, Alfhild Pellas 1946-48, Agda Mattsson 1948-67, Elvi Öhman 1959-60.
Lärare i lägre folkskolan på Lökholm: Vera Fagerström, Anna Hamberg, Anna Sjöberg, Olivia Welan, Ellen (Elvira) Pettersson, Adele Weman.
- Andrén Roland, Westerby Jarl, Pajula Marja: 100 år skola i Nagu. Nagu 1987.
- Aminoff-Winberg Johanna: Nagu sockens historia II. Åbo 2001.
- https://fi.wikipedia.org/wiki/Luettelo_Varsinais-Suomen_kansakouluista