Geber rör sig på skalan skyldig- icke skyldig. Min artikel baserar sig på fakta som visar att händelsen utnyttjades politiskt. Jag frågar mig därför om han lagt sig in i ärendet. Justitieministeriets kanslichef, Viljo Olavi Hakulinen som fick i uppgift att undersöka ärendet konstaterade att det brast i skolstyrelsens övervakning av försöksverksamheten. Däremot förklarades såväl Erkki Aho som Veikko Lepistö oskyldiga till det som de anklagades för. Det var undervisningsminister Väänänen och inte Ulf Sundqvist som gav tillstånd till Pirkkala-försöket i augusti 1974. DS.
K-G Jossfolk
Genmäle till K-G J
K-G Jossfolk kritiserar i ett mejl min anmärkning till hans artikel i Skolhistoriskt arkiv. Beträffande innehållet missförstår han min anmärkning att Pirkkala-försöket inte var så oskyldigt som han låter påskina. Jag använde inte ordet oskyldigt i juridisk bemärkelse, bara så att det inte var så allvarligt menat. Att det faktiskt var det framgår med eftertryck, väl verifierat i boken Kohti sosialismia, som även Jossfolk nämnde som exempel på ”mytens” spridning. Man kan dessutom ifrågasätta om det är riktigt att beteckna försöket som en myt, vilket Jossfolk gör, eftersom det faktiskt ägde rum, låt vara att det i det efterföljande rabaldret uppförstorades. Därvidlag får ha dock i ett separat stöd av den dåvarande kollegan Leo Eskola vid skolstyrelsens försöks- och forskningsbyrå. Eskola påstår att boken Kohti Sosialismia i sin tur var ett led strävandena att efteråt söka sanningen och syndabockar.
Erik Geber[:]