Skolavslutning våren 1956. Foto Alex Mattsson. Bild HLA (Mårtensson 2000, 370)

Skolan verkade 1939-2015

Skolstarten föregicks av omfattande diskussioner och divergerande syn på behovet av en fast folkhögskola på Houtskär. Redan år 1909 inledde Albin Ringvall en diskussion om behovet av folkhögskola i skärgården (Västra Finland, nr 95) och återupptog frågan 1910 vid de åboländska ungdosföreningarnas sommarting året därpå ( Västra Finland, 12.6.1910). Svenska bildningens vänner i Åbo hade redan då tagit initiativ till en vandrande folkhögskola. Rektor för denna var Uno Stadius. läsåret 1913-14 förlades den till Houtskär och kommunalstämman hade utsett en direktion för denna. Hösten 1913 arbetade skolan under eftermiddagar och kvällar på folkskolan i Näsby. Våren 1914 flyttade folkhögskolan till folkskolan i Mossby. Den vandrande folkhögskolan blev emellertid en engångs händelse kanske mest beroende på första världskrigets utbrott.

I ett upprop i tidningspressen i mars 1934 kallades intresserade till ett möte i Tölö församling i Helsingfors för att diskutera behovet av en svenskspråkig kristlig folkhögskola i södra Finland. Vid mötet bildades Södra Finlands folkhögskolesällskap som sedan infördes i föreningsregistret med Helsingfors som hemort. Sällskapets sekreterare pastor Hans Sjödal avled emellertid oväntat innan sökandet efter en lämplig placeringsort hade inletts. Ny sekreterare blev teol.kand. Harry Wentzel med uppgift att informera om planerna på att grunda en eller två kristliga folkhögskolor i södra Finland. Under sina resor besökte han också Houtskär där kyrkoherde Uno Gräsbäck presenterade sin vision om en folkhögskola i kommunen. Han hade redan under sin tid som kyrkoherde gett upphov till en  utbredd väckelserörelse i sklärgårdskommunerna. Efter många turer i myndighetsbyråkratin uppsökte sällskapets ordförande biskop Max von Bonsdorff och Gräsbäck slutligen minister Hannula och förklade situationen. Resultatet blev att en ansökan om statsbidrag för en folkhögskola i Houtskär beviljades 22 april 1939 så att den skulle få 60 % statsunderstöd samt 15 % glesbygdsunderstöd. Åtta dagar innan statsunderstödet beviljades utsågs pastor Erik Hedman till rektor för skolan med uppgift att engagera lärare till skolan. De han valde hade alla varit elever vid kristliga folkhögskolan i Nykarleby.

Samma vår inköpte sällskapet Vesterdals torp med tillhörig tomt i närheten av den tomt där församlingshemmet skulle byggas. Planerna på att bygga om torpet till rektorsbostad godkändes inte. För rektor uppfördes i hast en bostad med virke som ännu inte hunnat torka tillräckligt.Lärare och personal fick bostäder i närheten. Folkhögskolans verksamhet inleddes 1 september 1939 med 33 inskrivna elever och med pastor Erik Hedman som rektor. Under sommaren 1939 flyttades en färdig hustimra från Bodäng i Saverkeit till Vesterdals tomt till bostad för torpets tidigare ägarinna, Rakel Niinivarra. Torpet blev först sommarbostad för rektor senare väv- och systuga. Valet av rektor berodde på att Hedman upplevdes ha karisma och en teologisk syn som motsvarade den nypietistiska väckelseriktningen som också Gräsbeck delade. Då Hedman däremot inte hade någon folkhögskoleerfarenhet reste han till skolan i Nykarleby där han träffade skolans rektor Johannes Nyström och kanske Lars Backman vilka påverkade Hedmans syn på hur skolan skulle arbeta.

Redan efter en månad måste undervisningen i Houtskär avbrytas då vinterkriget hade utbrutit. Innan dess hann skolrådet Arvid Laurent inspektera skolan och som sitt utlåtande framföra:”Jag är verkligen förvånad”. Därefter var Skolstyrelsen positivt inställd till folkhögskolan. Följande höst startade folkhögskolan på nytt med 36 inskrivna elever och kunde nu genomföra den tidigare planerade invigningsfesten.

Trots försöket till en klart kyrklig profil blev skolan redan från början en rörelseskola som inte var uttalat lierad med nypietismen inom rörelsen Kyrkans Ungdom. Det första stora bygget efter kriget blev år 1946 slöjdstugan på tomtmark inköpt av Houtskärs församling året innan. I övre våningen inrymdes pojkinternatet och i den nedre söljsalarna. Vintern 1953 brann sedan slöjdstugan ned till grunden. Lyckligtvis antändes inte det uppförd året innan intilliggande flickinternatet med vävstuga. Redan året därpå uppfördes ett nytt pojkinternat och slöjdstuga i sten. Pojkinternatet grundrenoverades sedan i mitten av 1980-talet. Också flickinternatet har grundrenoverats samt dess takkonstruktion förstärkts.

Också församlingshemmet där en stor del av personalen bodde i övre våningen brann 1970 och endast tack vare god tur överlevde alla de inkvarterade. De förödande eldsvådorna var ju delvis en följd av att folkhögskolan låg så avides att brandkårerna inte kunde nå den i tid. Läget var för övrigt skolans främsta fördel med en romantisk skärgårdsnatur utanför knuten, vilket också sedan utnyttjades för en skärgårdslinje när elevantalet började sjunka under senare delen av 1900-talet. Som en orsak till elevminskningen sågs att folkhögskolorna hade lämnats utanför då de stora skolreformerna genomfördes i landet på 1970-talet. Folkhögskolan fick traditionellt sina elever bland litet äldre ungdom från skärgårdskommunerna i Åboland och Åland. Största delen av eleverna var flickor. Folkhögskolan kom med dem att utgöra ett viktigt kulturcentrum i landskapet. De ställde aktivt till med olika kulturevenemang runt omkring i skärgården. Sång och musik spelade därvid en viktig roll. Bland dessa aktiviteter kan nämnas  skolans ”landskapsaftnar” stora sång och medborgarfester, sommarpensionat, lägerskriftskolor och en medborgarskola för de Väståboländska kommunerna. Skolan och kommunen närmade sig också varandra då trafikförbindelserna utvecklades. Däremot insåg man på 80-talet snart att skolans läge var sådant att det inte alls lämpade sig för de kortkurser som då blev populära och stödde mången folkhögskolas ekonomi.

År 1976 fick folkhögskolan ultimatum från Skolstyrelsen att om inte 25 elever anmälde siug till höstens kurs skulle statsbidraget indras. Höstterminen inleddes med 8 elever. Folkhögskolan hade redan arbetat med dispens från Skolstyrelsen. Styrelsen utsåg två arbetsgrupper vid årsmötet, den ena för att genomföra skolans nedläggning den andra för att med hjälp av i landskapet kända profiler utveckla elevunderlaget bl.a. med handikappade elever. I maj 1976 kunde rektor sedan presentera 25 anmälningar. Avvecklingsplanerna kunde därför läggas åt sidan i detta skede. År 1984 trädde en ny folkhögskollag i kraft som inte längre talade om inskrivna elever, utan om studieveckor och kvoter. Avgörande var att folkhögskolan skulle få ihop tillräckligt många elevveckor. Detta var upphovet till införandet av kortkurser vilket sedan resulterade i folkhögskolans Skärgårdslinje, som dock aldrig blev den stora framgång man i skolan hade hoppats på.

Elevförbundet som huvudsakligen bestod av f.d. elever fick tidigt stor betydelse för folkhögskolan. Förnundet samlades årligen 1 advent till ett viktigt fest- och mötestillfälle på skolan. Folkhögskolan hade från första början med pastor Gräsbäck vårdat sig om att skapa en familjär stämning mellan lärare och elever. Detta medförde också flera äktenskap mellan skolans elever.

Ägarsällskapets årsmöten hölls i Hedlsingfors och styrelsen bestod för i huvusak av personer från huvudstadsregionen ända tills år 1949 den första åbolänningen valdes in i styrelsen och vid årsmötet 1966 den första f.d. eleven fån Houtskär, trots att då redan 250 Houtskärsbor hade genomgått folkhögskolan. Sällskapet kom länge att förbli ett slutet sällskap med Helsingfors som hemort och förlorade därför med tiden all kontakt med den lokala verkligheten. Först efter att det som kallats ”skolans guldålder” började vara över insåg syrelsemedlemmarna den bristande lokala kontakten. Turbulensen kring frågort rörande ägar- och bakgrundsorganisation kom att få farsartade drag dels pga. en utdragen beslutsprocess och dels också genom den teologiska debatt kring frågan om vad som var Guds vilja. Först i slutet av 80-talet beslöts att lägga ner ägarsällskapet och ge Elevförbundet äganderätten vaigenom Elevförbundets styrelse blev folkhögskolans direktion.

Antalet elever vid folkhögskolan var som mest uppe i över 50 per läsår. Schematiskt såg elevfrekvensen ut som ett sågbladsbett med turvis toppar och turvis dalar.

(Mårtensson 2000, 363-377)

Skolan grundades för att fylla ett klart definierat bildningsbehov, ett behov som på vid ingången till 1990-talet inte längre framstod som lika klart avgränsat med åtföljande svårigheter främst gällande elevtillströmningen. Trots initiativ  och nyskapande ideer i form av t.ex. nya linjer och inriktningar, nya målgrupper nog har funnits kan man konstatera att åtgärderna inte ledde till önskat resultat. Rektor Bror Borgar skyller på mindre årsklasser, reformer inom utbildningen, ojämlikhet i de studiesociala förmånerna folkhögskolan till nackdel, knappa ekonomiska resurser och skolans förmåga att möta dagens och morgondagens utmaningar, förmågan att följa med och förändras.Diskussionen om målsättningarna har fått stå tillbaka för den om innehållet. Elevförbundet har utgjort skolans viktigaste stödgrupp.

(Borgar, Gräsbäck 1989, 2-3)

Rektorer:Erik Hedman 1939-1950, Thure Eriksson 1950-1954, Bror Borgar 1954-1966, Bo-Göran Öhblom 1966-1974, Yngvill Johansson 1974-1978, Olav S. Melin 1978-1979, Johan Klingenberg 1979-1984, Leif Westerlund 1984-1989, Jan Gräsbäck 1989-2015.

I början av maj 2015 avslutade Lärkkulla-stiftelsen sitt samarbete med Houtskärs Kyrkliga Folkhögskola och sedan dess har framtiden för skolan varit oviss. Nu är det klart att verksamheten fortsätter, men den här gången handlar det inte om någon folkhögskoleverksamhet.

– Vi kommer ha en liknande sommarverksamhet som vi har haft tidigare. Vi har redan 10 skriftskolor inbokade och dessutom är det meningen att yogalägret fortsätter som tidigare. Vidare hoppas vi på att vi även kan ordna lägerskolor och Bibeldagar, säger Bengt Backman som är styrelseordförande för Houtskärs Kyrkliga Folkhögskola.

Något nytt samarbete med Lärkkulla-stiftelsen är inte aktuellt i nuläget, därför kan inte Houtskärs Kyrkliga Folkhögskola heller se fram emot några statsbidrag. Utan man får istället klara sig med de resurser man har. (YLE 13.10.2015).

Borgar, Bror ; Gräsbeck, Jan: Houtskärs kyrkliga folkhögskola 1939-1989, Houtskär 1989 (ISBN 952-90-1581-4)

Mårtensson Bernt (red.) En bok om Houtskär II Bygdens öden till slutet av 1800-talet.Vasa 2000.