(Bild Skolhistoriskt Arkiv 33, 201)
Pedagogierna var i allmänhet småskaliga och oansenliga med undantag för denna i Gamlakarleby upprättade till vilken ritningarna i slutet av 1600-talet inhämtats från Stockholm. Källa: Lilius Henrik (1982) Suomalaisen koulutalon arkkitehtuurihistoriaa. Kehityslinjojen tarkastelua keskiajalta itsenäisyyden alkuun. Helsinki.
Pedagogierna även kallade barnskolor fanns i mindre städer och på vissa orter på landsbygden. Deras två klasser kunde motsvara de lägre trivialskolorna eller utgöra en förberedelse för trivialskolan. De hade varierande målsättning. Åbobiskopen Johannes Gezeliusd.ä. hade genom skolordningen ”Methodus informandi” som han presenterade vidriksdagen 1682 och tryckte följande år, gett förslag om hur man kunde ordna den tidiga folkundervisningen på landsbygden. De byskolor som tidigare funnits kvarstod, men endast för sådana byar som låg avsides. Den viktigaste skolformen skulle på landsbygden vara pedagogin, i vilken man skulle lära siog läsa fr att kunna tillgodgöra sig kristendomens huvudstycken. Lärare i dessa s kolor kunde vara s.k. pedagoger eller socknens klockare under förutsättning att de var ”boklärda”. Pedagogerna var ofta prästvigda. (Hilding Klingenberg:m Skolförhållandena i Finland under början av 1700-talet. Skolhistoriskt Arkiv 33/2011, 191).
http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=5177
Elever år 1830, 46, 1831 39, 1832 18, 1833 16, 1834 17, 1835 13 elever (Hanho 1955, 24)
- Hanho J.T. Suomen oppikoululaitoksen historia II, Porvoo 1955