En artikel i årets Svenska folkskolans vänners årsbok skriven av  Jonas Ahlskog bär rubriken”Bildningens besvärliga krav och samtalets  svårigheter”. Där nämns (sid.7) att ordet ”bildning” kom till Sverige i början av 1800- talet och att det finska ordet ”sivistys ” kommer från svenskans ”civilis”.  Av historiska skäl är det viktigt att framhålla att ordet är helt finskt. Begreppet återspeglar också dess uppkomsthistoria. Under samma period vann nämligen den tyska filosofen J.W.F.Hegels idéer, förmedlade av J.W.Snellman, insteg bland de bildade i vårt land. Snellmans huvudtes  om en civiliserad stat (fi.sivistysvaltio) fann han i Hegels  nationalistiska idealstatsfilosofi. Därmed kom J.W.Snellman att ha stor inverkan i samband med grundandet av folkskolväsendet (folkbildningen). Finska språket var ännu outvecklat och det saknades  ord bl.a. för ordet bildning. Professor Reinhold v.Becker (f.1788; d.1858) använde ordet ”sivistys” första gången i Turun Viikkosanomat 1820, 1822. Han tog ordet från det ostfinska dialektorden ”sivistää” som betyder hyfsa, förbättra, bilda.

Jag citerar några rader: 1820, 36 ”– – kokoontui yhteisen hallituksen alle, ja sen kautta ”sivistyi”. 1822,51:1: Ensiksi haluamme- – –  hankkia talonpoikasellen — — – hyödyllisiä tietoja- – -joka ”valistaa” mieltä ja ”sivistää” tapoja ja käytöksiä.” Det var m.a.o. inte endast fråga om att förmedla kunskap utan uppfostran skulle ingå som en väsentlig del då det finska folket skulle bildas. Ordets betydelse vidgades småningom till att omfatta såväl den moraliska, sedliga förfiningen som det intellektuella. Begreppet bildning var även vid den här tiden mycket oklart. Hos Elias Lönnrot, som ville skydda det finska språket från främmande ord fick ordet ”sivistys” på 1830-talet täcka både begreppen ”bildning, kulturia och civilisatio”.  Personer som hittills räknats till ”herrskapsståndet” och  via tidningar och samkväm (salonger) följde med händelserna både i hemlandet och i utlandet började under samma period kallas ”bildade” (det bildade ståndet, klassen ( fi ”sivistyneistö”). I Sverige dyker ordet bildning upp redan i slutet av 1700- talet och då talade man hellre om upplysning. Vi hittar ordet bildning i bl.a. A.F.Dalins  ”Ordbok öfver svenska språket”  (1850).

Ahlskog granskar olika frågor kring bildningen innersta väsen och konstaterar att ” bildningens innehåll väsentligen är öppen”. Det är säkert riktigt. Det beror på att varje epok har sitt  bildningideal. Vi  är med i en pågående process och befinner  oss i ett spänningsfält där vi påverkas av samhälleliga ”krafter”  som kan vara historiska, samhälleliga, politiska, ekonomiska, sociala, filosofiska och religiösa m.fl. och där den historiska aspekten  är den viktigaste. Utan kunskap ingen bildning och därför är skolans roll  stor. Då lärarna undervisar, i samband med grupparbeten och ute i naturen tillsammans med eleverna diskuterar vårt ansvar gentemot natur och miljö är det effektivare än de vuxnas diskussioner och seminarier kring samma tema. Även enskilda individer  kan globalt påverka människomassornas tankevärld (ex. Greta Thunberg), som småningom ändrar riktning och innehåll och på lång sikt åstadkommer ett nytt mönster (paradigmskifte) och som förhoppningsvis leder till  en bättre värld . Det är väl något sådant som pågår i vår tid.

PD Karl-Gustav Jossfolk