Redan 1856 inledde Björneborgs första folkskola sin verksamhet med hjälp av prost Hellén. Skolan hade i medeltal 150 elever om året. Dess föregångare var en ambulatorisk skola, som under sommartid undervisade 170 barn. Den ambulatoriska skolan var uppdelad i två klasser, en svensk och en finsk. Det skulle dock ha varit önskvärt att få en fast allmän folkskola till staden. Lyckligtvis hade stadens första bokhandlare Sjöblom testamenterat största delen a sin förmögenhet till att användas för detta ändamål. Av de tio folkskolor som fanns i staden under 1800-talets slut var Glades skola (Västra Esplanaden 25, Pihlava landsförsamlingens folkskola för sågarbetarnas barn och Räfsö folkskola svensk- eller tvåspråkiga. I slutet av 1800-talet verkade ett dussin folkskolor i Björneborg med sammanlagt 1361 elever varav 64 var svenskspråkiga. Dessutom fanns en aftonskola för äldre elever, en skola för vanvårdade barn, en privat svenskspråkig samskola, ett finskt lyceum, en privat finskspråkig flickskola, ett finskt-svenskt handelsinstitut och en högre hantverksskola samt en slöjdskolas och en vävskola. En svenskspråkig folkskola verkade en tid i Cygnaeuksen koulu. Det är också möjligt att det var en folkskola i vilken svenskspråkiga barn gick, trots att undervisningsspråket var finska.(Laine 1999, 17)
- Laine Tarja (red. Riina Haanpää): Minnen från Annankatu 10. Björneborgs svenska elevhem 1928-2006.. Turun yliopisto. Kulttuuritoiminnan ja maisematutkimuksen koululutusohjelma. Kulttuurituotannon ja maisematutkimuksen julkaisut 49. Pori 2015